As I Sat Sadly By Her Side, den första låten med Nick Cave And The Bad Seeds som jag verkligen lyssnade på och tog till mig. Därmed också den låten som fick mig att på allvar upptäcka bandet- och Nick Cave- den där natten för lite mer än tre år sedan. Tidigare hade jag bara hört ett par låtar och tänkt att det säkert rörde sig om samma trista gubbrock som många andra ägnar sig åt. Ack så fel jag hade. Och ack så glad jag är att jag bestämde mig för att ge Cave en chans! Tusentals låtlyssningar och två konserter senare ångrar jag det inte en sekund. Just den här låten berör mig på ett märkligt sätt, nästan lite skrämmande. Men fint ändå.
sv Eller hur! Att leva med en psykiskt sjuk person är jobbigt nog. Att samtidigt ta hand om den personen, hela hushållet OCH försöka skaffa jobb samtidigt skulle bränna ut vem som helst efter ett tag.
sv Men herregud så sjukt. Vissa får sån blodad tand av sjuka människor att de ”kräver” att man lägger ut sådana triggande bilder. Det tänker jag aldrig gå med på.
Tack så jättemycket för dina komentarer :)
sv:
jag förstår vad du menar. grejen är sådana ord bara hjälper när någon i min familj säger dem. det är antagligen för att vi står varandra väldigt nära.
sv, nej emmabodafestivalen är typ det mysigaste någonsin. så otroligt mysigt område osv, och jag har bara träffat assköna människor där tidigare år!
tack finis! :*
tack så mycket! min favorit med nick cave är nog into my arms. fast den är ganska gubbig :)
Nick Cave är så himla himla fin.
hanna: Den är också väldigt fin. Har många favoriter, tex. är alla låtar på Your Funeral, My Trial är ruskigt bra!
Rebecka: Ja, verkligen! ♥
tusen tack fina! och du, jag tycker också mycket om cave. herrn är finemang, och jag tycker som någon skrev att into my arms är fantastisk. inte det minsta gubbig.
lovisa/polichinelle: Nej, bara om vackert är gubbigt. ^^
sv:tack så mycket!