jag känner mig verkligen som världens sämsta och tråkigaste människa idag. dålig flickvän, dålig vän, dålig dotter, dålig syster, dålig allting. känner mig på gränsen till suicidal för att jag inte står ut med att leva i mig själv, och icke heller på denna jord eftersom alla människor omkring mig antingen är sådana jävla idioter att jag bara vill spy över dem, eller så oändligt mycket bättre än vad jag är att jag får tusen gånger mer mindervärdeskomplex än vad jag redan hade.

jämför mig med alla andra. som har barn, som väntar barn, som har bra jobb eller bara jobb överhuvudtaget, som pluggar vidare efter gymnasiet. som är något, som gör något. som tar sig någonstans. som målar upp bilden av den perfekta lyckliga familjen och som som går ut på klubbar och gör saker som jag vill göra. som att skriva och få krönikor publicerade och spela konserter (medan jag inte ens orkar ta mig för att öva på guran som jag fick av chris = jag är inte bara lat utan också otacksam). som får lägenhet, något jag inte tycks kunna få på grund av att jag är en värdelös långtidssjukskriven jävla tjugotvååring.

tänker att chris kommer att lämna mig vilken sekund som helst för att han inte står ut med att jag är så värdelös. tänker på att han kommer att tröttna när han ser hur hans bästa vän och bästa vännens nya flickvän får den där ungen om någon månad. när han ser vilket liv de har och vilket liv vi inte har och tänker sig att jag nog aldrig kan bli en bra mamma. jag har alla dessa problem och jag kan knappt ta hand om mig själv, då kan jag ju knappast ta hand om en unge. han har sagt att han tror att man missar nåt om man lever hela sitt liv utan att få en unge, och jag tror inte att jag någonsin skulle klara av att vara mamma. jag tycker liksom inte ens om att leka med barn. jag tycker att det är pisstråkigt och jag vet i ärlighetens namn inte hur man leker. kul för ungen med en jävla morsa som inte ens vill leka. som bara sitter där och: nej, alltså du får leka själv. gång efter gång.

så jag tänker mig att han snart kommer att vilja ha någon annan. någon som faktiskt kan ta hand om en unge och som kan tänka sig att skaffa en inom några år. som inte mår dåligt och grinar och stoppar fingrarna i halsen och kräks och karvar sönder benen så fort hon har svårare ångest. som inte sväller upp som en jävla gris, från 50 kilo till 75 på ett halvår och blir så äckligt jävla oattraktiv att man inte ens vill ta i henne med tång. någon som har mer än två hundralappar att leva på när det är två veckor kvar till nästa gång hon får pengar, och som inte blir sjukt grinig och otrevlig så fort hon är förkyld eller snart ska ha mens. någon med en fungerande fitta som inte drabbas av urinvägsinfektioner och torra slemhinnor och smärtor i tid och otid. någon som ler lite oftare och har lite mindre slitet hår. lite tjockare hår. som de flesta andra tjejer verkar ha.

och mina vänner, de med. de kommer också att tröttna. på hon som alltid gnäller, på hon som aldrig orkar göra roliga saker. som får ställa in gång efter gång efter gång. som inte kan ta sig in till stan eftersom hon får panikångest. som snackar om att livet är meningslöst och säkert får dem att känna sig som dåliga vänner bara därför. på hon som är som ett spöke ibland. tyst och osynlig i flera veckor. klart att det finns roligare människor att umgås med. alla har alltid lämnat mig, jag har fått vara ensam så oerhört mycket. folk har tröttnat på mig och folk har svikit mig. varför skulle inte mina nuvarande vänner göra det de med? det kanske är som hon den där ”fantastiska” vännen sade en gång: att jag sänder ut en lukt som gör att folk inte vill befatta sig med mig. ja, så måste det vara. + allt det andra då, som att jag är tråkig och gnällig och sjuk och knäpp på ett dåligt sätt och bara allmänt jobbig.

jag kan helt enkelt inte komma över alla de svek jag drabbats av och min självkänsla tycks ju aldrig bli stabil. den blir bättre och jag tror att nu är jag på g, men sen faller allt. jag blir den värdelösa igen och det enda jag kan se mig förtjäna är fler skärsår. kan inte komma över nåt och kan inte se nåt positivt med framtiden. bara ännu mer svek och folk som lämnar mig. kan inte lita på någon. hur ska jag kunna få en bra relation med någon människa om jag inte kan lita på dem? vem vill ha en vän som inte kan känna förtroende för en? en flickvän som gråter och har ångest för att hon är så rädd att bli lämnad?

nej, nu skiter jag i det här. ska gå ut på en lång jävla promenad (hoppas allra mest på att bli ihjälkörd av en ful jävla bil eller bara ramla ihop och dö av en hjärtinfarkt, det verkar ju ligga i släkten att göra det i för ung ålder) så att jag bränner kalorier. om jag inte blir jävligt mycket smalare inom en jävligt kort tid så ser jag seriöst ingen anledning till att leva mer. palla vara fet. palla vara äcklig. palla vara värdelös på ännu en sak, dvs. att ta hand om sin kropp och hålla sig kring sin normalvikt. ser fan ut som om jag är gravid. äckligt är det. faktiskt. det är skitäckligt att se ut som om man är gravid när man inte ens är det. borde fan vara dödsstraff på det. jag hatar fett. hatar när folk inte tar hand om sina kroppar och HATAR HATAR HATAR att vara så här.

jävla jävla äckeljag. jävla jävla äckelliv. låt mig dö, tack. MEN JAG HAR JU INGA PILLER ATT DÖ PÅ SÅ DET FUNKAR INTE! och hängning är inte min grej. när jag testat att hänga mig har det inte funkat. hoppa vill jag inte ens testa för jag har höjdskräck, och jag har aldrig lyckats skära upp mina armar så att jag dör, inte ens fastän jag skurit åt rätt håll. fan, inte ens att vara självmordsbenägen är jag bra på. inte ens ta mitt liv klarar jag. lyckat. verkligen. inte.

Jag är alldeles för trött för att blogga vettigt just nu, men tänkte ändå ge er en uppdatering om läget. I punktform. Hehehehehe.

*Varit på lägenhetsvisning (den mest perfekta enrumslägenheten i hela världen var det) i Hässelby och har tredje plats just nu.
*Varit med i en dokumentärfilminspelning hos Marielle.
*Varit så trött att jag gråtit. Förkylning + glömda mediciner + mens + psykisk instabilitet = ingen bra blandning.
*Annars gått omkring och lett mest hela dagen.
* Börjar gruppterapi imorgon. Eller färdighetsträning som det också heter. Herre min, vilket fånigt namn. Nej, förlåt, man ska ju inte döma.
*Ska färga håret rosa istället för blått eftersom det känns mer vårigt. Blått hår blir det mot slutet av sommaren.

Ja, det är typ det som händer just nu. Ni får hålla till godo så lovar jag att blogga bättre imorgon eller på fredag!

Varje gång jag är förkyld förvånas jag över hur mycket snor som får plats i näsan, och hur mycket som snabbt hittar sin väg dit efter att man snutit sig.

En annan upptäckt jag gjort är att jag inte är frisk förrän det obligatoriska näsblodet drabbat mig. Än så länge har det inte droppat rött från min nos, så jag är inte frisk.

Det måste nog ändå vara när man varit sjuk några dagar och inte orkat duscha, och så känner man sig lite piggare en stund och bestämmer sig för att kasta kläderna och hoppa in under duschstrålen. När man är färdigduschad känner man sig så jävla fräsch och pigg och fin. Det är som om kroppen renats både inuti och utanpå och ett lätt lyckorus sprider sig genom kroppen.

Ja, så är det för mig i alla fall. Och så var det precis. Jag lade bajsbrun ansiktsmask av den ekologiska sorten och hade hårinpackning i håret en timme också. Fint.