Idag har jag länge varit helt övertygad om att jag ska till Fornhöjden.
Låt mig klargöra en sak för er: Fornhöjden ligger i Södertälje- jag ska till Huddinge.
Jag frågar mig själv: vad hände med att leva i nuet? Medveten närvaro och allt det där?
Men det är ingen hemma, så jag finner icke några svar på mina frågor.
Jag är Candy, en 23-årig flicka bosatt i Hässelby- välkommen till mitt palats! Här skriver jag öppet om såväl glada som dystra känslor & tankar. Om min vardag och om fina filmer, fotografier och kläder samt mina tankar & tycken kring olika samhällsfrågor eller livet i största allmänhet.
Alla bilder är tagna av mig om inget annat anges. Att låna mina bilder är okej om man länkar till mig + berättar för mig att man lånat.^^
För kontakt, maila: contrastandcompare@live.se
Eye-candy: Jag tror faktiskt att hon ligger på asfalten, bredvid en stor vattenpöl/vattensamling där molnen speglar sig. Hon har minst sagt lyckats fånga ögonblicket. tycker bilden är helt underbar!
Candy: Haha, ja jag förstår det. Dom flesta borde väl se det, men jag gjorde ett tappert försök i alla fall :D haha!
Tack så jätte mycket snygging!!
svar: Jaa jag har också hört att den torkar ut, men det skiter jag i! haha.
haha!
Jag förstår precis vad du menar (om pro ana bloggar) men som jag t.ex, jag är inte ute efter att trigga människor utan jag bara skriver av mig, om jag lägger upp thnspo så är det för mig själv och för dom pro anas som läser min blogg, ofta så skriver jag i inlägg att det inte är ett bra liv att leva, jag skulle aldrig vilja bidra till att ngn får en äs. jag säger som så att om jag kunde gå tillbaka i tiden och hindra att det här hände mig så skulle jag göra det, man jag väljer inte nu att ta mig ur det. som sagt, bloggar där det står tips om ”hur man får anorexia” det är bara idiotiskt. tips och trix är inte heller så bra. jag är lite kluven i denna frågan. men dom bloggar som bara har en liten udd av pro ana utan mest fungerar som en dagbok tycker jag inte det är någon fara med, men det är bloggarna som pushar människor in i träsket som går lite för långt. men jag respekterar din åsikt helt och fullt. och det finns vissa dagar då jag hatar och förbannar pro anas för alla tips dom har gett mig.
svar: ja mew kommer och det kommer bli fett.!
sv: Haha, det var jättelänge sedan jag skrev utfitta också egentligen. ;) Det känns lite löjligt att jag måste skriva något annat än ”dagens outfit”, vad är det egentligen för fel med den frasen? Bara för att den används av modebloggare är den inte pinsam. Den borde inte vara det, i alla fall.
Men så är det ju. En annan anledning är att jag mer och mer gått ifrån att uttrycka mig, hm, fräckare. Och blivit en söt blogg. Jag skulle testa igen, se om jag fortfarande var en sådan som skrev utfitta. Och det var jag nog litegrann.
Kram!
lisa: Jag förstår mycket väl att du inte är ute efter att trigga andra människor. Jag tror knappast att pro anas eller folk som skriver om sina ätstörningar är onda och vill få andra att må dåligt, men det går ju tyvärr inte att förneka att det påverkar och att man kan trigga andra beroende på hur man uttrycker sig. Som du skriver själv har du fått tips av pro anas, och det lär ju knappast ha förbättrat din situation, right?
Sen måste jag tillägga att även om pro anas från början påstår sig vilja ha anorexi och inte vara sjuka utan ha det som en livsstil, så ÄR de sjuka. Tror bara att problematiken är lite annorlunda för de som är vanligt ätstörda så att säga. Många inom pro ana-kulturen har nog ett extremt behov av att känna att de hör hemma någonstans, av att tillhöra en grupp och kanske av att vara lite annorlunda och bli sedda och beundrade. Eller vad tror du?
Tack för den oändligt långa kommentaren!
Jag tror att du har rätt i det du säger, det går ju inte pressa fram ett engagemang och tids nog kommer jag säkert bli mer säker på mina saker.
Jag fortsätter fundera. Tanken av att vara psykolog eller att hjälpa människor på det viset har aldrig lockat mig, själviskt nog. Jag känner mig inte som rätt person för det, och jag tror att jag skulle må dåligt av att på något vis bearbeta andras problem. Som tur är finns det många som vill bli psykologer och kuratorer, så jag behöver inte ha dåligt samvete för det!
Ja, jag fortsätter fundera helt enkelt. Än är jag ung.
sv; tackar! Jag köpte den på Lindex förra hösten.
Jo jag håller med om det att pro anas vill känna att man hör hemma någonstans, för att vara ärlig är det den enda anledningen att jag håller på med pro ana över huvud taget, jag tror inte att det är en livstil man kan välja, anorexi är en sjukdom som väldigt många dör av och det är inget att leka med. jag har haft det så här sedan jag gick i 4an (går i 8an nu) och då hade jag ingen aning om att pro ana ens fanns, det var i en dokumentär om bantning som går för långt där jag fick höra om pro ana, jag förstod att det fanns folk som var som jag. att prata med andra människor som känner likadant är underbart när man känner sig så totalt ensam som man gör när man har det såhär. du har rätt när du säger att det inte har förbättrat min situation men det har gjort det lite lättare att stå ut. att veta att man inte är ensam är så skönt så man mår ju lite bättre. de flesta tips och trixen kunde jag ju redan innan men utan pro ana sidorna hade jag nog inte haft lika lätt att dölja det. jag känner att det finns olika sorters pro ana, det finns dom som ”vill få anorexia” och triggar och pushar andran att leva som dom och som mest vill ha uppmärksammhet. dom som verkligen är pro ana. sen finns det dom som är lite mer realistiska, som vet att det är en sjukdom, inget dom har valt men dom gör det bästa av det, väljer att fortsätta gå ner i vikt och skaffa vänner på internet som stöttar. som tittar lite då och då på pro ana bloggar och hemsidor för att få det lite lättare. och sen finns det dom som är nära att vilja bli friska, som verkligen inte skulle önska detta på någon annan och som vet att det är fel men dom är för djupt nere i det för att kunna sluta. pro ana handlar inte bara om viktminskningstävlingar och att pusha varandra att gå ner i vikt, det handlar om att ha en vän som man kan ringa när ångesten är för stark, en vän som kan stötta en om man får en hetsätningsatack och är så full av självhat man kan bli. det finns många dåliga sidor med pro ana men det finns en del bra också. så jag håller med dig om det mesta helt enkelt men står fasst vid att jag inte tycker att man skall förbjuda sidorna helt. det finns t.ex pro ana sidor som bara är till för folk med diagnoser och inte är till för att driva varandra längre ner utan bara för stöd, vare sig du befinner dig i ett stadie där du inte riktigt vill bli frisk eller om du kämpar för att ta dig ur det.