Idag ska jag kanske på bio med några fina flickor. Som vanligt när något kanske ska bli av är jag dock jävligt nervös och tusen frågor och farhågor snurrar omkring i mitt huvud. Vad ska jag ha på mig? Tänk om jag kommer för sent. Tänk om något händer mig på pendeln in till stan. Tänk om jag får en panikattack offentligt. Tänk om popcornen gör mig fet. Hur ska jag sminka mig? Behöver jag duscha? Jag duschade ju i morse, men kanske behöver jag duscha igen. Få se nu, luktar jag? Vad behöver jag ta med mig och hur ska jag komma ihåg att ta med mig allt? Vad ska jag äta innan jag åker, och när? Tänk om jag får akut diarré på bussen, tänk om jag börjar blöda näsblod offentligt!
Tänk om, tänk om. Alltid dessa tänk om. Alltid denna oro. Alltid denna inre stress. Alltid dessa frågor och detta desperata behov av att ha allting planerat perfekt in i minsta detalj så att ingenting kan gå fel. Listor, post it-lappar, påminnelser i mobilen, nedklottrade handflator. Jag orkar inte med det. Ändå fortsätter jag, för jag klarar inte av att släppa kontrollen och jag kan inte bara bortse från mina oroliga tankar så där. Inte när ångesten river och sliter i mitt bröst.
Jag blir så arg! Jag vill kunna göra roliga saker utan att få halsbränna och magkatarr bara vid tanken på dem. Det är väl inte meningen att det ska vara så? Det är väl knappast så för alla andra, att de får ångest som orsakar halsbränna och magkatarr så snart de får ett sms där en vän vill hitta på något trevligt? Nej, det är inte så, jag vet det. Och jag önskar att det inte behövde vara så för mig. Men kanske blir jag lite lugnare och kan ta några beslut om jag går på en promenad. Kanske. Fast allra skulle jag vilja ha lugnande. Ja, ge mig dubbel dos Stesolid, tack!
sv: tack! :D
åh jag hatar att vara så nervös. när jag skulle träffa en kille jag bara hade snackat med i den virtuella världen innan var jag så nervös att jag mådde illa, flera dagar innan till och med :P tänkte bara på allt jag skulle kunna göra fel…men det gick bra, och vi är ihop nu ^^
svar/sunday bloody sunday: nej det mår man verkligen inte bra av! kan knappt räkna alla gånger jag har suttit med ett halvfärdigt arbete vid midnatt och måste vara klar till nästa dag. att jag aldrig ska lära mig x)
Jag gick på bio idag och trots att jag blivit mycket mycket bättre på att stänga av onödiga och falska orossignaler så kände jag mig ändå lite nervös. Vi skulle se Alice in Wonderland i 3D och jag började oroa mig över om jag skulle börja må illa av 3D effekterna (hade aldrig sett 3D-film förut så visste inte hur det skulle vara), om jag skulle börja må illa bara allmänt, om jag skulle få panik i biljettkön, få platser i mitten av salongen och därmed känna mig instängd, bli svimfärdig eller faktiskt svimma offentligt (denna oro har jag varje dag när jag vistas bland folk). Det är alltid såhär för mig, men jag försöker verkligen göra saker ändå. Jag litar mer på min kropp nuförtiden så jag har lärt mig mer och mer att min oro är falsk och saknar grund. Bra att du också tar dig för saker trots att du blir nervös!:) Kram!
tack så hemskt mycket för dina fina kommentarer. lovar att svara ordentligt i morgon. <3
/svar/ egentligen borde ju provrum göra en vackrare så att man ”luras” att man passar i de där smala jeansen så man köper dem, inte tvärt om haha (:
Jag fick fick ta extra stesolid men det hjälper föga. Och så mitt i allt, bryts planeringen och något oväntat infaller. Då brister hela dammen. Kramar till dig
Mistierioso: Tråkigt att det inte hjälpte. Själv har jag inte ens Stesolid. Jag missbrukade det förut. De vill inte ge mig det längre, av den anledningen, och det är tråkigt eftersom jag ibland verkligen skulle behöva något som lugnar mig. Men kanske är det lika bra egentligen.
Det är verkligen så för mig- hela dammen brister när något oväntat händer. Jag är ledsen att även du ska behöva ha det så!
Annicat: Det är hemskt jobbigt att ha det så här. Det skapar sådan stress. Men jag tycker att det är väldigt starkt att kämpa mot det i alla fall. Härligt att du kunde ta dig ut, hur gick det att se filmen?
aggy: Helt värdelöst är det, verkligen. Man får ju inte ut nåt av det! Bara ont i magen och stress. =/ Jobbigt att vara nervös flera dagar i förväg, fast du, innan jag träffade min pojkvän som jag också bara snackat virtuellt med var jag asnervös i säkert en vecka. Du är inte ensam!
Det gick bra att se filmen. Kände mig avslappnad så fort filmen satte igång och jag fick något att koncentrera mig på:)
Annicat: Vad skönt!