
[photo by: tkr2099 @ deviantART.com]
Åh, vad jag kände mig finurlig inatt! Jag satt och arbetade på en hemlighet som jag delar med två andra personer och det kändes så himla fint att pyssla med något som nästan ingen annan vet om. Särskilt då jag visste, och vet, att resultatet kommer att bli helt fantastiskt i slutänden. Ja, alldeles i synnerhet känns det fint när man finurlar om nätterna. Det är något visst med självvalda uppesittarnätter, tycker ni inte? Där sitter man mitt i natten och är så otroligt trött att man tror att man kommer att somna framför det man håller på med, men man vill inte lägga sig ty inspirationen och skapandet är som bäst nattetid. Man bara måste få slutföra det här och det där och det här.
Mörkt och tyst är det omkring en, och när man öppnar fönstret för lite frisk luft är den alldeles extra frisk för att det är mitt i natten och därför lite kyligare ute. Så annorlunda från dagen då luften är tung av avgaser och damm. Så mycket lugnare också. Inga stressade människor så långt ögat kan skåda och inga störande, bullrande grävmaskiner eller borrande grannar. Perfekt harmoni, helt enkelt. Perfekt för lite finurlighet.













sv: Tack, uppskattar verkligen dina kommentarer. Man blir lite mer motiverad till att skriva när man får lite feedback :)
Ingen hade beskrivit känslan bättre:) Det är kanske inte så nyttigt att sitta uppe om nätterna, men fan vad man får mycket gjort. Och så får man ordentligt med egentid:)
Annicat: Precis, två flugor i en smäll och plötsligt finns det ingen riktigt bra anledning till att gå och lägga sig. =P