Jordens undergång
8 kommentarer | Postat 31 mars 2010, kl 23:39 i
Diverse ordspyor
Inatt drömde jag att jorden gick under. Det hände inget speciellt dramatiskt, som man kanske kan tänka sig. Det var faktiskt inte det minsta likt filmen 2012. Det enda som skedde var att allt blev mörkt omkring oss människor, precis allt. All elektricitet slutade fungera och solen lyste inte längre. Någon som var kunnig inom ämnet jordens undergång berättade för oss att jorden höll på att gå under. Med ens förstod vi att vi alla skulle dö, och jag var fullkomligt panikslagen och grät när jag yttrade dessa ord till Christoffer:
”Det är inte rätt, jag ville att vi skulle få mer tid tillsammans!”
Behöver jag ens nämna att jag vaknade med en obehaglig känsla inom mig?
Barnarbetarshortsen
7 kommentarer | Postat 30 mars 2010, kl 22:31 i
Diverse ordspyor
För några dagar sedan handlade jag shorts med hög midja på amerikanska Ebay. De kostade 166 kronor inklusive porto. Känns rätt uppenbart att någon underbetald barnarbetare suttit och sytt dem? Fick nästan lite dåligt samvete, men om några veckor när jag traskar runt i mina tokigt snygga shorts kommer jag nog att ha glömt bort det. Hej obrydda i-landsmänniska!
Om att hylla ett ideal genom att spotta på ett annat.
50 kommentarer | Postat 29 mars 2010, kl 21:24 i
Klart man hänger med! •
Åsikter & debatter
Få har nog missat att H&M i dagarna fälldes av Reklamombudsmannen för att de haft smala modellen Chanel Iman som frontfigur för en kampanj på deras hemsida. Enligt personen som anmälde H&M till RO är Chanel Iman sjukligt smal och vidare anser personen bakom anmälningen att så smala modeller överhuvudtaget inte borde få visas, vare sig på catwalken eller i media. Många är de som håller med, men jag vill be er att stanna upp och tänka efter en gång till.
Jag känner flera tjejer i min ålder som äter normala portioner, unnar sig chips och knappt bryr sig om att träna. Inte heller kräks de upp maten. Ändå är de nästan precis lika smala som Chanel Iman. Jag råkar också veta att mina vänner knappast är unika för sin ålder. Det finns många tjejer som inte lider av vare sig fysisk sjukdom eller en ätstörning, och ändå är mycket smala. Genom att säga att den här modellen är sjukligt smal, dömer man ut alla dessa tjejer som sjuka och onormala.
När man dessutom insisterar på att smala modeller inte borde få visas i reklam, är man inte så mycket bättre än de som dömer och diskriminerar tjocka. Visst är det uppenbart att media och mode inte visar på någon större variation vad gäller modellers kroppar, utan nästan ständigt visar upp smala människor som om dessa sätt att se ut vore de enda rätta utseendena. Förbud mot smala modeller är dock knappast lösningen för att stärka människors självkänsla och bidra till sundare ideal.
Att delvis eller helt utesluta olika kroppstyper från modeindustrin eller reklamen är aldrig rätt och att dessutom tro att förbud mot smala modeller är lösningen på komplex, ätstörningar och låg självkänsla är bara naivt. Förbjuder och censurerar man smalhet, har man inte tagit sig någonstans vad gäller skönhetsideal och utseendehysteri. Istället har man vänt på myntet och börjat diskriminera människor med en annan kroppstyp, i det här fallet smala- och vad för gott kan det komma ur det?
Svaret är: inget, ty det krävs knappast ett geni för att räkna ut att ingen mår bra av att diskrimineras eller kränkas på grund av sin kropp. Så varför denna vilja att göra precis detsamma fast mot smala människor? Gör om och gör rätt: om det är något H&M ska anklagas för är det sina ensidiga val av modeller, inte själva grejen att de använder en smal modell. Det är liksom inte smala kroppar det är fel på, det är fixeringen vid en enda typ av kropp.
Dollargröna naglar
14 kommentarer | Postat 29 mars 2010, kl 18:18 i
Shopping & outfits •
Ytligheter
Härmed vill jag presentera det senaste tillskottet i min nätta samling av nagellack: en mintgrön smet i förpackning med prickig kork. Inhandlades på H&M för en vecka sedan och nyansen heter Dollar Green.
Jag tystar mitt inre barn.
12 kommentarer | Postat 29 mars 2010, kl 3:00 i
Diverse ordspyor •
Foton
[FOTODATUM: 081220]
Ni vet när man var liten och inte ville gå och lägga sig fastän man var jättetrött? Man ville bara sitta uppe en stund till, för att natten kändes så speciell och mystisk och annorlunda. Ögonlocken kändes tunga och man var alldeles kallsvettig, så trött var man, men ändå ville man prompt stanna uppe. Helst hela natten, och ända in till gryningen.
Det är en sådan natt nu, men med skillnaden att jag kan stanna uppe om jag vill. Det finns ingen annan förutom mitt eget sunda förnuft som med bestämd röst säger åt mig att jag måste gå och lägga mig. Och plötsligt är det inte lika spännande längre. Så trots att jag helst vill stanna uppe hela natten, ger jag efter för förnuftet och lägger mig. Därför att det inte har samma charm att trotsa tröttheten och därför att jag blivit vuxen. En av många synonymer till tråkig.
Pretty in pink
19 kommentarer | Postat 28 mars 2010, kl 3:04 i
Shopping & outfits
Två härliga, rosa skapelser som jag köpte häromdagen. Diademet är från Glitter (jag upphör aldrig att förvåna mig själv) och den andra bilden föreställer framstycket på min nya klänning som inhandlades på H&M. Om jag inte minns fel kostade klänningen bara 199 kronor. Ni ska få se hela på bild när jag orkar med att posera. Den är så söt och romantisk och somrig!
Nightly cares
14 kommentarer | Postat 27 mars 2010, kl 21:40 i
Foton
De här bilderna knäppte jag av på Lidingö häromveckan. Samma motiv, men med två olika inställningar. Vilken bild gillar ni bäst?
Rosa och grå spets
7 kommentarer | Postat 26 mars 2010, kl 20:44 i
Shopping & outfits
Jag köpte en ny BH i måndags. Den var så fin där den hängde på sin galge och eftersom jag ett tag misstänkt att jag går omkring med för liten BH-storlek, kunde jag inte låta bli att prova den. Och när jag provade den och insåg att den passar perfekt kunde jag förstås inte låta blir att köpa den.
Sista bilden visar svart på vitt hur gigantiska mina bröst blivit. Jag kunde inte låta bli att visa det. Bild på hur hela BH:n ser ut får ni en annan dag, ty jag orkar inte fotografera mer än så här just nu.
En dag i behaglighetens trygga famn.
11 kommentarer | Postat 26 mars 2010, kl 16:00 i
Tänkt & känt
[FOTAT: Maj 2009.]
Plötsligt känner jag en sådan tilltro till det mesta, och en sådan glädje. Jag känner mer livslust än jag gjort på länge och det är så fint att jag nästan blir tårögd. Jag går omkring med en harmonisk känsla inom mig. En känsla av att allt kommer att ordna sig till det bästa. En sorts trygghet, ett slags lugn som sänker sig över min tidigare så svaga aura, men samtidigt en starkt flödande inspiration som fyller hela mitt inre med vilja, lust och självkänsla. Självkänslan, som svajat lite den senaste tiden. Nu är den är på väg tillbaka.
Jag tänker att jag har så mycket att vara tacksam över. Förutom den glädjande och harmoniska inriktningen tillvaron precis tagit, har jag en rad andra ting och människor att vara tacksam över. Tak över huvudet, mat på bordet, terapi för bara åttio kronor per gång, världens finaste pojkvän, underbara vänner varav två riktigt nära, de sötaste råttorna på hela jorden, en garderob så full med vackra kläder att den knappt går att stänga och en mamma som betalar min resa upp till Umeå nästa vecka så att jag äntligen kan träffa min syster och mina tre bröder, och alla deras respektive och så lilla Julia, som egentligen inte är så liten mer utan börjar bli riktigt stor.
I skrivande stund har jag så många saker att se fram emot. Shopping och fest imorgon, blått hår väldigt snart, Umeå-resan, varmare vindar i april, såld lägenhet i maj och skatteåterbäringen vid midsommar. Skatteåterbäringen som jag ska köpa möbler för, då jag och Chris bestämt oss för att inte bo ihop på heltid och jag därför kommer att ha en egen lägenhet någonstans utanför Stockholm. Och så ser jag fram emot att återigen få börja i en DBT-grupp, om än det är påfrestande med terapi- men vilken möjlighet till att må bättre!
Jag dansar omkring på små moln under färgglada explosioner och doften jag känner när jag andas in genom näsborrarna, är körsbärsblom. Jag tänker rida på denna glädjens och trygghetens våg så länge jag kan, och jag tänker tillåta mig att njuta av åkturen. För det har jag gjort mig förtjänt av.
Samhällets syn på våldtäkt
41 kommentarer | Postat 25 mars 2010, kl 23:50 i
Åsikter & debatter
Ikväll visade SVT genom Uppdrag Granskning den skrämmande historien om våldtäktsfallen i Bjästa. Två tonårsflickor våldtogs av en kille i deras ålder; den första tjejen på en av skolans toaletter. Den första tjejen anmälde våldtäkten och därefter startade ryktena om henne. Både vuxna och ungdomar misstrodde henne, talade illa om henne och startade till och med Facebookgrupper för att visa sina sympatier för gärningsmannen. Trots att rättsväsendet trodde på och gav flickan upprättelse, fortsatte detta rent vidriga beteende gentemot henne. Inte ens när gärningsmannen våldtog ännu en flicka och dömdes för detta, slutade trakasserierna. Istället fortsatte de, men nu även mot den andra flickan.
Det är en riktigt sorglig historia som jag innerligt önskar vore fiktion, men tyvärr är den så vitt jag vet sann. Vad värre är skildrar den- om än på ett extremt sätt- samhällets syn på våldtäkt och de hierarkier som finns bland oss människor. Populära killar antas inte vara våldtäktsmän. Varför skulle han, som kan få vilken tjej han vill, våldta? tänker folk och glömmer bort att våldtäkt ofta handlar mer om makt än om sex. Skulle en populär kille ändå visa sig vara en våldtäktsman gör man bäst i att inte säga emot honom, nej, allra bäst är att sympatisera med honom så att man får fortsätta tillhöra hans gäng eller den populära klicken i den slitna högstadieskolan.
De våldtagna tjejerna däremot pekas ofta ut som horor som förtjänade det, som madrasser som ligger med vilken kille som helst och därmed inte kan bli våldtagna, eller också som lögnerskor rätt och slätt. Det är mycket svårare att bli tagen på allvar om man våldtagits av någon man har en relation till, eller om våldtäktsmannen råkar vara en populär kille såväl bland vuxna som bland ungdomar, än om man blivit våldtagen på väg hem från en fest en sen natt. Samhället i allmänhet tänker på skumma psykopatgubbar i buskar när de tänker på våldtäktsmän.
Katarina Wennstam skriver mycket om detta i sina böcker Flickan och skulden & En riktig våldtäktsman. Hon belyser problemet med så kallade vita gärningsmän och offer, det vill säga det jag precis beskrev: hur allt som faller utanför dessa trånga ramar för vad en våldtäkt är, klassas som en icke-våldtäkt och resulterar i tvivel riktat mot offren. Eller också klassas det som något mer förståeligt då tjejen ju var känd för sina många sexuella förbindelser och de där horiga nätstrumpbyxorna. Wennstam kallar det för den andra våldtäkten; samhällets våldtäkt.
Med dessa inskränkta samhällsstrukturer och den rådande könsmaktsordningen (där män är överordnade kvinnor och deras åsikter och upplevelser därmed tas på större allvar) i åtanke är det inte konstigt att flickorna i Bjästa inte blev trodda. Med Bjästas ringa folkmängd i åtanke är det heller inte svårt att förstå hur ryktena om flickorna spreds och hur trakasserierna kunde fortgå. Så funkar småhålor, jag vet, och jag var aldrig särskilt populär i den lilla orten där jag växte upp. Skitsnack och rykten spreds, och jag kan bara tänka mig hur ryktet skulle ha gått om någon utsatt mig för en våldtäkt. I synnerhet om denna någon råkade tillhöra de populära.
Nej, det är inte alls svårt att förstå hur det kunde bli så här, men inte blir jag muntrare för det. För det vänder sig i magen när jag läser om hur våldtäktsmannen applåderades på skolavslutningen, och det vänder sig i magen när jag tänker på hur vi aldrig tycks komma någonstans när det gäller synen på våldtäkt och kvinnans rätt till sin egen kropp. Är det inte på tiden att vi en gång för alla förändrar detta skeva samhälle?
