Vintern är nog vackrast inifrån.


18 kommentarer | Postat 30 januari 2010, kl 23:14 i Foton



Idag var det riktigt vackert vinterväder här i Sollentuna. Jag hade gärna gått ut och fotograferat, men det var kallt också. När termometern visar på tio minusgrader stannar jag inne, hur gärna jag än vill fota. Och när jag sätt här i min och Chris varma lägenhet och knäppte av ett par bilder genom fönsterrutan tänkte jag att trots allt så är nog vintern som allra vackrast inifrån.

Ja, för stunden kändes det så. Men är det lite varmare imorgon kommer jag säkert att tycka tvärtom.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Fredagsgodis


18 kommentarer | Postat 30 januari 2010, kl 18:48 i YUMMY FOR THE TUMMY



Igår var en av höjdpunkterna på veckan. Efter en  måndag, tisdag, onsdag och torsdag utan godis var det dags för fredagsgodis! Violblommor och mintkyssar från Caramella på Slöjdgatan, tomteklubbor från godisbutiken i Stinsens köpcentrum och härliga Bravo-kolor från Söta Silvia på Drottninggatan (där killen som också gillar Morrissey jobbar, tummen upp för det, mer bra musik i affärer JA TACK!).

Självklart får jag äta godis idag också, för det är lördag. Men sen är det bara att hålla mig till nästa fredag. Jag tror att det ska gå bra.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Rainbows in the dark


3 kommentarer | Postat 30 januari 2010, kl 13:48 i Musik



Jag tror att jag är smått kär i dessa människor. Musiken, klädstilen, deras videor… åh, jag blir så glad!

Visste ni att två av medlemmarna tidigare var med i Park Ave., där Conor Oberst från Bright Eyes spelade trummor och sjöng? Om inte, så vet ni det nu.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Film: The Orphan


7 kommentarer | Postat 30 januari 2010, kl 1:13 i Filmer



Kvällens val av film blev The Orphan från 2009. Filmen är taggad som skräckfilm, men jag tycker att den bättre platsar under de övriga två kategorier den taggats i: drama och thriller. Vad handlar den om, då? Jo, den handlar om en familj som förlorade en dotter i ett missfall. En tid efter händelsen bestämmer de sig för att adoptera ett flickebarn utöver de två biologiska barn de redan har. De åker till ett barnhem och fastnar för den söta, vältaliga flickan Esther. När adoptionen väl är klar visar det sig att Esther är allt annat än den rara lilla flicka hon verkade som. Våld och dramatik är vad som väntar familjen.

Jag tyckte om själva storyn och intrigen i familjen. Missbruk, saknad och tillitsproblem visas på ett hjärtskärande sätt. Den är ganska spännande och brutal ibland också, men inte riktigt så gastkramande som man skulle kunna förvänta sig av en skräckfilm. Det förlorar den på, liksom den något släpiga inledningen och en del av de händelser som tycks sakna förankring i verkligheten. Filmen lämnar mig med en del frågetecken jag gärna rätat ut och vissa smärre irritationer över saker som enligt mig är helt osannolika. Jag vill dock inte avslöja vilka dessa händelser är, ni får titta själva och bedöma.

Betyg: 3/5

Bilden kommer från collider.com


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Pacman som armband


31 kommentarer | Postat 29 januari 2010, kl 16:50 i Shopping & outfits



Säg hej till mitt nya armband. Nördfaktorn är hög och det är ingenting jag skäms över. Det är ju Pacman tillsammans med Miss Pacman, för tusan!

Om du också vill ha ett sött smycke med Pacman eller kanske någonting från Super Mario, tycker jag att du ska kolla in på LiveThisLife777 på Etsy. Hon gör egna smycken och diverse små inredningsdetaljer med nördtema. En bonus är att jag fick med en berlock i form av en power star från Super Mario, som tack för att jag hade tålamod att vänta på paketet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

Hide my head, I wanna drown my sorrow.


8 kommentarer | Postat 29 januari 2010, kl 15:52 i FotonTänkt & känt



no tomorrow, no tomorrow

Jag var så fruktansvärt arg när jag vaknade denna kyliga, bleka, snöfyllda eftermiddag. Kanske är det vackert med all snö utanför, men snön som ligger tung om mitt hjärta är inte fin på något sätt. Särskilt inte när den för en stund smälter och övergår i brännhet lava. Så. Arg. Anledning? Pappas död. Jag var skitförbannad för att pappa är död. Inte på pappa själv, men över själva grejen att han inte längre finns och över hur orättvist livet är. 57 år. Man ska inte dö så snart.

Det går inte en dag utan att jag åtskilliga gånger tänker att jag måste ringa och berätta för pappa om något som hänt mig eller något jag hört om. Men så slår det mig att det inte går och vet ni hur hårt det slår? Det slår så hårt att om det vore ett fysiskt slag skulle det vara direkt dödande.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,

I feel the knife going in, I’m feeling anxious.


11 kommentarer | Postat 27 januari 2010, kl 19:55 i FotonMusik



If I don’t recover
sell this house and find
something lost outside your window
not forever
but on the night I die
I swear
I’ll sleep outside your window

I feel the knife going in
I’m feeling anxious
not enough to kill me
I thought it’d happen fast
but I’m feeling it now and I feel anxious
sleeping inches from me
I let it pass

Emy should I stop?
do you think I’ll make
it to the morning if it’s written
stitch it up
the kind of song I know causes mother, sister, lover worry

I feel the knife going in
I’m feeling anxious
not enough to kill me
I thought it’d happen fast
but I’m feeling it now
and I feel anxious
sleeping inches from me
I let it pass

Fast egentligen kan ingenting förklara hur jag mår idag. Inte ens gamla, hederliga Tegan And Sara.


Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Going under


5 kommentarer | Postat 27 januari 2010, kl 16:20 i Psycho Candy



Det känns som om jag långsamt sugs in i ett svart hål där det enda som hörs är mina tunga, flämtande andetag. Jag vet att det är lönlöst att kämpa emot, för jag hamnar där ändå. Det tar bara onödig energi att försöka undgå mörkret. Men trots vetskapen har jag försökt och kommer att fortsätta försöka. Jag vet bara inte hur länge till jag orkar kämpa. Hur ska jag någonsin klara av att ta mig upp igen om all min energi gick åt till att inte dras ner? Det kanske är lika bra att låta mig sugas med.

Du är ingenting.
Jag är ingenting.
Ingen är någonting.
Ändå är allt så fel.

Till er som vill banta a la Right Now.


31 kommentarer | Postat 26 januari 2010, kl 20:30 i Tänkt & känt



Snälla, fina människor. Jag har sett era kommentarer i Louises blogg. Ni vill att hon ska komma med fler skinny tips för ni känner precis som hon. Ni är trötta på att vara feta skriver ni. Det har ni självklart all rätt att vara. Man måste inte vara nöjd med sin kropp och det är klart att det i vissa avseenden kan vara relevant att försöka öka eller minska några kilo i vikt- och oavsett vikt är det värt det att äta hälsosamt och motionera.

Men jag vill ändå be er att tänka efter. Inte för att jag har någonting emot att människor vill vara smala eller bli smalare än de är och inte för att jag vill utmåla mig som bättre än er, utan för att ätstörningar och hälsa i allmänhet är två frågor som ligger mig varmt om hjärtat. Jag har själv en ätstörning (om än jag börjar bli bättre från den) och det gör ont i mig att tänka på att andra har gått igenom, går igenom och kommer att gå igenom samma sak som jag. Ont när jag tänker på att flera av er är väldigt nära den farliga gränsen och att vissa redan passerat den.

Många av er säger att ni absolut inte vill ha anorexia, ni vill bara bli lite smalare. Problemet med Louises små knep är att de inte alls är hälsosamma utan just så där anorexia-aktiga som ni påstår att ni inte vill ha att göra med. Om allt hon skriver i sin blogg stämmer har hon uppenbara problem- ingen sund människa lever på Red Bull, bantningspiller och max 700 kcal/dag. Kroppen kräver cirka 1000 kcal bara för att orka hålla igång alla organ på bästa sätt. Att sträva efter en diet på under 1000 kcal är alltså inte bra. Att räkna kalorier överhuvudtaget är inte bra eller ens nödvändigt om man nu inte är gravt överviktig, men jag har svårt att tro att ni är så feta att ni inte kan röra er.

Det är inget fel att vilja ändra på sin kropp, men det är väldigt, väldigt elakt mot den att göra det genom att svälta sig eller följa knäppa dieter. Varför förlita sig på tips från en person som inte alls verkar veta vad hon talar om? Som verkar vara så fast i sin låga självkänsla att det infekterar hela hennes liv? Läs på om kost och hälsa istället och gå till en dietist om ni vill ha hjälp med att gå ner i vikt! Att äta bantningspiller, svälta sig eller vara besatt av att räkna kalorier är inget liv. Det sätter spår både på den fysiska och psykiska hälsan.

…är det verkligen värt det?

Jag vet vad jag talar om, för jag har varit så sjuk att jag vissa dagar inte ens kunde resa mig ur sängen själv. Vet ni hur förnedrande det är att som artonåring tvingas be sin mamma om hjälp att komma ur sängen? Ändå tänkte jag precis som ni innan ätstörningen utvecklades. ”Jag vill inte ha anorexia, jag vill bara bli smalare.” Och visst blev jag smalare. Men till vilket pris? Jo, det helt meningslösa priset bulimi med allt vad det innebär: sämre självkänsla, svimningar, svaghet, panikattacker, skador på tänderna, spruckna blodkärl i ansiktet, svullna kinder, tarmproblem, håravfall och nedstämdhet.

Somliga av er säger att det sticker folk i ögonen att man vill gå ner i vikt. Kanske är det så för vissa, men jag kan garantera att det inte sticker i mina. Däremot sticker det i hjärtat och själen när jag ser vad ni är villiga att göra för att tappa några kilo. Det sticker inuti när jag märker att ni har en kvinna med sjuk kroppssyn som förebild och kan tänka er att följa hennes ännu sjukare tips för att komma i storlek 34 på studentklänningen eller bikinin. Sticker när jag tänker på hur jävla ont det kommer att göra för er på alla sätt och vis om ni hamnar i ätstörningsträsket själva. Eller snarare när ni hamnar där. Med tanke på den farliga vägen ni balanserar på är det mer fråga om när än om.

Snälla, ta hand om er själva. Lyssna inte på dumma bantningstips. Lyssna på era kroppar och på människor som är utbildade inom ämnet kost och hälsa. Och prata med någon om er dåliga självkänsla. Ingen förtjänar att må så dåligt över sig själv att hela livet kretsar kring kalorier, vågar och ångest. Inte ens den bittraste ovän.

Första bilden = bildkälla okänd.
Andra bilden föreställer mig på sjukhus, Chris som fotat.
Tredje bilden kommer från med.standford.edu.
Fjärde bilden kommer från Aragirn @ Flickr.com.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , , , ,

Tilly And The Wall – Bad Education


4 kommentarer | Postat 26 januari 2010, kl 20:00 i Musik



Dagens låt fo sho. Tack Tilly för att du genom ditt namn påminde mig om detta härliga band!

Läs även andra bloggares åsikter om , ,