Jag följer Skinhead Barbiedoll som en efterhängsen liten copycat och ber er, kära läsare, att svara på hur likt ert år var MITT år 2009. Så, sno listan och svara här eller i er egen blogg eller både och om ni nu vill det!

[_] Du har gått barfota hem från en klubb i kalla, snöiga februari.
[_] Du har upptäckt hur fantastiskt snygg du blir på egobilder.
[_] Detta har lett till att du gärna blir fotad av andra som är duktiga på att fota. ”Fota mig!” säger du nästan var gång kameran kommer fram på en fest eller fikastund.
[_] Du har kissat på golvet i en galleria.
[_] Du har legat inne på psyket.
[_] Du har som standard ätit sushi till middag fyra gånger i veckan.
[_] Du har gått upp 30 kilo i vikt.
[_] Du har blivit polisanmäld för olaga hot.
[_] Du har blivit hotad om att bli polisanmäld för… ja, detta vet du inte än idag, för du gjorde inget olagligt.
[_] Du har besökt Gotland.
[_] Du har förlorat en förälder till döden.
[_] Du har gått i terapi.
[_] Du har slagit någon.
[_] Du har åkt Fritt Fall för första gången.
[_] Du har köpt sexleksaker för tusentals kronor.
[_] Du har upptäckt ett nytt favoritband/en ny favoritmusiker.
[_] Du har varit på festival.
[_] Du har blivit skadad på någon av dessa festivaler.
[_] Du har gått på minst fyra ”vanliga” konserter (alltså inte festivaler).
[_] Du har fått ett instrument av någon.
[_] Du har legat på topplistan på någon bloggportal eller bloggcommunity.
[_] Du har lärt känna nya människor.
[_] Du har köpt ett eller flera nya husdjur.
[_] Du har demonstrerat.
[_] Du har röstat på Miljöpartiet i EU-valet.
[_] Du har vunnit pris i flera tävlingar (kan vara vad som helst för tävling).
[_] Du har varit inneboende hos din bästa kompis.
[_] Du har flyttat.
[_] Du har gått på en bloggträff.
[_] Du har varit besviken på Rocks, klubben som brukar hålla till på Helens Krog vid Mariatorget.
[_] Du har berört en främling så att han eller hon börjat gråta.
[_] Du har skänkt pengar till välgörenhet.
[_] Du har varit beroende av att snatta.
[_] Du har fått besöksförbud någonstans.
[_] Du har haft sex på en offentlig toalett.
[_] Du har blivit kysst av någon med samma kön som du.
[_] Du har kommit ut som bisexuell.
[_] Du har blivit raggad på vid/på tunnelbanan, pendeltåget eller bussen.
[_] Du har rökt spice.
[_] Du har haft BDSM-sex i en källare.
[_] Du har gråtit av lycka.
[_] Du har blivit anklagad för att vara en nerknarkad punkare från Västervik.
[_] Du har piercat dig någonstans.
[_] Ditt syskonbarn har sagt att han eller hon älskar dig.
[_] Du har hyrt ut din lägenhet i andrahand.
[_] Du har blivit så chockad att du börjat blöda näsblod.
[_] Du har hjälpt en främling.
[_] Du har köpt en egen domän på Internet.
[_] Du har haft sex i snön.
[_] Du har gått och fikat med dig själv och funnit det vara väldigt avkopplande och trevligt.

Enjoy yourselves, cupcakes!

Läs även andra bloggares åsikter om 2009, bilder, candy, eye-candy, eyecandy, foto, nöje, personligt, sammanfattning av 2009, år 2009

FJÄRDE KVARTALET- Oktober, november & december.

Det allra värsta kvartalet hittills i mitt liv (första kvartalet 2008 ligger på andra plats) började ganska harmlöst med hälsosamt leverne, beslut att gå ner i vikt och besked om att jag beviljades aktivitetsersättning från Försäkringskassan för ett år framöver. Jag fikade en del och den 9 oktober hade jag och Christoffer inflyttningsfest, en tillställning som blev mycket lyckad.

Men sedan gick det bara utför. Jag drack alkohol mitt i veckan som tröst eller sömnmedel, jag tänkte på att ta mitt liv, jag upplevde kraftiga panikångestattacker och jag grät massor. Jag hörde av mig till min psykolog som jag inte hört från på månader och det visade sig att jag blivit avslutad på mottagningen eftersom de inte fått tag i mig de få gånger de försökt nå mig per telefon. Verkligen bra jobbat av dem, verkligen…

[photo by chris]

[photo by jonbon]

I slutet av oktober träffade jag min mamma för första gången på ett år. Med tanke på vad som hände familjen ett par månader senare är jag glad att jag gjorde det, men det kommer vi till så småningom. Ty först ska vi beta av november: en riktig jävla pissmånad bortsett från den underbara konserten med Tegan And Sara. Upplevelsen ägde rum på Debaser Medis och jag fick flera bra videos från spelningen. Dessa kan ni hitta på min kanal på YouTube.

Annars bestod november mest av dagar som sovs bort och nätter som blandades med ångest och TV-spel. Christoffer köpte ett nytt spel, Tekken6, och det nötte jag flitigt. Började att svälja sömnpiller varvat med Seroquel om nätterna, varav sistnämnda kanske inte är världens bästa medicin för att sova på, men det är psyks fel för att de vägrar skriva ut mer sömnpiller åt mig. Bloggvis blev jag uthängd med falska anklagelser samt kränkt och baktalad av folk som jag inte umgicks med, men visste vilka de var. Mottog även ”anonyma” hatkommentarer och mail som kunde spåras till dessa personer och deras vänner, och stängde därför ner bloggen några dagar för att slippa kaoset.

December började relativt bra och jag såg fram emot julen. Jag började blogga på egen domän istället för Devote och lyckades få till en stabil dygnsrytm. Jag kände en positiv känsla inom mig och att det var på väg att vända med min psykiska ohälsa, snart skulle jag komma in i en bättre period… men ack så jag bedrog mig, för tisdag den åttonde december strax efter fem på eftermiddagen ringde min äldsta bror och yttrade orden jag aldrig kommer att glömma:

”Det har hänt någonting tråkigt. Pappa har dött.”

Hela min kropp började att skaka, blodet började rinna från näsan och jag kunde knappt andas. Chocken var enorm och till sist lyckades jag få ur mig att jag skulle sätta mig på det första tåg jag hann med och komma upp till barndomshemmet för att vara med familjen. Redan nästa kväll satt jag på tåget och jag har nog aldrig varit med om en så ångestfylld och overklig tågresa. På torsdagens morgon var vi framme och dagarna som följde var minst lika overkliga, förutom lördagen som bidrog med en ytterst verklig minnesstund/personligt avsked. Det enda jag kunde känna tröst och ett stänk av glädje i, är att pappa kanske hade hopp om familjen den sista tiden, att relationerna blivit bättre eftersom jag bland annat träffat mamma.

Resten av december har bestått av flyttkartonger, städning, sorg, ilska, overklighetskänslor och så julfirande mitt i allt detta. Jag firade julen tillsammans med Chris, mamma, min näst äldsta bror och hans flickvän. Och så råttorna och katterna och hunden förstås. Och här sitter jag nu, på en madrass på golvet i ett rum som var mitt när jag var 14, och det enda som är kvar av 2009 är nyårsafton. Den kommer att firas i lugn och ro med tacos, blåbärspaj och lite vin.

Må 2010 bli ett bättre år för mig, och för alla mina fina läsare. Gott nytt år på er!

Läs även andra bloggares åsikter om 2009, bilder, candy, döden, eye-candy, eyecandy, hatkommentarer, hot, krönika, personligt, år 2009

TREDJE KVARTALET- Juli, augusti & september.

Juli var en ömsom stekhet och snustorr, ömsom iskall och pissregnig månad. Den allra första dagen i juli tillhörde de stekheta och jag tillbringade den på Gröna Lund med Chris, hans syster Kakan och deras lilla bror. Jag åt mängder av sockervadd och popcorn, köpte gammaldags godis i kiosken och åkte flera karuseller. Bland annat åkte jag fritt fall och slänggungorna för första gången i mitt liv. Fritt fall var så roligt att jag skrattade hela vägen ner och fem minuter efteråt. Lyckorus fo sho.

Christoffer och jag blev en riktig familj i mitten av juli, då två tamråttor flyttade in hos oss. Vi valde att kalla dem Benjamin och Linus efter Benjamin Linus i serien Lost, och dessa små bebisar gav- och ger oss än idag- massor av glädje. När det gäller mänskliga relationer träffade jag Sofia för första gången, tidigare hade vi bara passerat varandra på Solnas gator och kommenterat varandras bloggar.

Tyvärr måste människor också gå skilda vägar i livet, och detta skedde mellan mig och en annan vän eftersom hon vägrade förlåta mig för att jag försovit mig till hennes grillkväll. Jag sörjer inte det inträffade idag och jag måste säga att det varit en nyttig erfarenhet, särskilt med tanke på att hon smutskastade mig med namn och allt i sin blogg. Ty ironiskt nog är det i slutänden både intressant och lärorikt att se hur mycket man pallar. Dessutom lär man sig vilken typ av människor man bör akta sig för att umgås med; vilka varningssignaler man ska hålla utkik efter.

Vad gällde mitt mående var juli en mer normal månad. Jag mådde knappast bra, men absolut inte så där pissigt som jag gör vissa månader. Bloggen gick också bra. Jag låg på Devotes topplista en hel del och fick många kommentarer. En del människor blev dock uppenbart provocerade av vissa ämnen jag skrev om, som exempelvis att sexköp borde vara lagligt, att Louise Adolphssons läppförstoringstävling var helt sjuk, att djur på svenska slakterier inte alls har det bra och att det inte är någon lösning att skära av paketet på pedofiler.

Att sexköp bör legaliseras har jag länge förstått är en åsikt som upprör många, oavsett hur insatta de är i ämnet, men det var en ny erfarenhet att det där med att vara vegetarian är så pass upprörande att personangrepp används för att hävda sin ståndpunkt. Alla dessa ilskna kommentarer, angrepp och anklagelser var å ena sidan oerhört irriterande, men å andra sidan grymt underhållande. Mitt syfte har aldrig varit att provocera, men jäklar vilket gott skratt man kan få sig när man råkar göra det.

I slutet av juli åkte jag och Christoffer till Gotland för att besöka Visby och Medeltidsveckan. Vi stannade där några dagar in i augusti och det blev en fin resa med många roliga upplevelser och mycket sol. Visby var en väldigt vacker stad och Gotland överhuvudtaget var fint. Planen var att efter Gotlandsvistelsen åka till mina föräldrars sommarstuga i Norrland, men dessa planer fick avskrivas eftersom vi inte hade ekonomin på vår sida. Jag hann med att lära känna Sara, men i övrigt var mitt mående inte på topp och från och med mitten av augusti upplevde jag dagligen många ångestattacker, självmordstankar, humörsvängningar och jobbiga tvång.

Det här kaoset fortsatte in i september, en månad som jag allra helst skulle vilja kalla för Dumskallarna & De Struliga Relationernas Månad. Förutom att Sverigedemokraternas rätta ansikte visade sig genom en debattartikel publicerad i Aftonbladet och förutom de knäppa reaktioner som uppkom av denna artikel, hände sig allt möjligt stört i mitt privatliv. Jag hade ju lagt julis bråk med den där vännen bakom mig och blev därför rejält chockad när jag plötsligt i en blogg läste att hon tänkte polisanmäla mig. Tre månader senare förstår jag fortfarande inte varför.

Vidare hörde en gammal vän som rådissat mig av sig på ett väldigt märkligt och upprivande sätt, medan en annan person som jag trodde var min vän svek mig så totalt. Det fanns också en människa som jag kände mig manad att förklara vissa saker till för att kunna avsluta det lilla kapitel hen råkat bli i mitt liv, men min vältaliga förklaring möttes bara av angrepp och ilska. När jag bemötte detta med att be henom hålla sig borta, tolkade personen det som ett hot och jag fick höra hur patetisk och äcklig jag var. Så ja, det var en hel del strul hit och dit i september. Och vad gäller vännen som svek mig heter hon Emilie, vilket ytterligare stärkte min teori om att det ligger en hund begraven hos alla dessa Emelie-brudar. Så många Emelies jag känt eller hört om som varit puckon! Se nedan (klickbar bild).

I övrigt hände inte någonting större i september. Desto bättre. Jag fotograferade en hel del och filosoferade mycket kring livet och mänskligheten. Bland annat publicerade jag dikter i bloggen och så skrev jag inlägg om saknaden efter en död farmor, om den där smärtan som aldrig riktigt försvinner, och om hur lätt vi människor har att skämmas över att vi är just mänskliga. Jag gick på en och annan bjudning också eftersom Kakan fyllde år och Sofia besökte sina gamla hoods i Solna.

När den sista dagen i september kom pustade jag ut och tänkte: ”Äntligen är den här skitmånaden slut och istället börjar vackra oktober!” Och i oktober tar sista delen av min årskrönika vid någon gång under kvällen. Fram till dess får ni nöja er med att läsa del ett och del två om ni inte redan gjort det!

Läs även andra bloggares åsikter om 2009, bilder, candy, erfarenheter, eye-candy, eyecandy, foto, fotografi, krönika, livet, livshistoria, personligt, relationer, år 2009, årskrönika

ANDRA KVARTALET- April, maj och juni.

I april hade jag många fina dagar med min pojkvän, då vi njöt av att äta glass i solskenet. Jag bodde fortfarande i min vän Katarinas lägenhet i Danderyd och vi fördrev kvällarna med att titta på film. Men de fina dagarna i solskenet till trots började jag att må allt sämre. Nästan varenda gång jag åkte in till stan fick jag en panikattack och jag började känna känslor av meningslöshet allt oftare.

Den 17 april dömdes männen bakom Pirate Bay till ett års fängelse och 30 miljoner i skadestånd. Samma dag fick jag själv nästan böter för att jag och pojkvännen befann oss på en plats vi egentligen inte fick vara: ett tågspår i syfte att fotografera. Det var en riktigt obehaglig incident och vi hade väldigt bråttom hem igen eftersom vi hade augusti 2008 i färskt minne: en månad då vi blev gripna av polisen misstänkta för narkotikabrott (ej skyldiga), och blev behandlade otroligt illa.

Dagen efter att domen mot Pirate Bay fallit gick jag och några vänner ut och demonstrerade eftersom vi fann det hela absurt. Överhuvudtaget engagerade jag mig mycket i frågorna fildelning och övervakning, någonting som fortfarande ligger mig varmt om hjärtat. Större händelser i min bekantskapskrets var att folk gick och tog livet av sig eller dog av drogöverdoser. Lyckligtvis var dessa personer inga jag umgicks med privat eller ens kunde påstå att jag kände/kände längre, men det var människor jag en gång känt eller som människor jag kände idag tyckte om och det gjorde mig ont att se deras sorg.

Annat som hände i april var grillning vid Rösjön, pojkvän som drog från fängelsekänslan på sitt behandlingshem till friheten i skitiga Solna, ett antal fotopromenader och spelkvällar med Katarina samt ångestattacker och meningslöshetskänslor. Så slutligen var det dags för Valborgsfirande med pojkvännen. Vårt sätt att fira var att titta på en brasa innan vi gick hem tidigt för att titta på anime och äta thaimat och därefter paj. Med andra ord en lugn kväll som inte medförde den minsta baksmälla när vi vaknade upp den första maj.

I maj kritiserade jag skitblaskan Expressen för deras värdelösa och IQ-befriade innehåll, och fick svar från självaste chefredaktören som tyckte att jag skulle börja läsa tidningen oftare för att lära mig saker. Jag fick även svar från en Emelie-brud som tyckte att jag var omogen och inte förstod Expressens koncept, trots att jag i mitt inlägg påpekat att jag mycket väl förstod konceptet men absolut inte kunde tycka att det var någonting bra. Detta har så småningom kommit att bidra till min fulla och fasta övertygelse att det ligger en förbannelse över namnet Emelie, men låt oss icke gå händelserna i förväg! Nej, det här om Emelie-brudar tar vi i nästa del av krönikan.

[photo by chris]

15 maj åkte jag till Gröna Lund för att träffa några brudar från Devote. Vi åkte karusell och åt sockervadd vilket var väldigt mysigt. Även om jag knappt har kontakt med någon av dessa tjejer idag var det en bra erfarenhet. En annan dag åkte jag till Skansen med min pojkvän och annars bestod maj mest, som de flesta andra månader, av otaliga ångestattacker tillsammans med de allt mer återkommande meningslöshetskänslorna. Jag tänkte mycket på självmord och döden. Hade även första plats på en lägenhet i Beckomberga, men det blev inte av eftersom jag hade fel typ av inkomst.

[photo by chris]

Maj avslutades i Hässleholm i Skåne där Siestafestivalen tog plats. I vackra Hässleholm inleddes också juni månad på ett soligt (läs: stekhett!) och roligt (läs: blött!) sätt. Tågresan hem var däremot inte lika rolig, men jag hade förtröstan för dagen efter flyttade jag och Christoffer in i en liten etta i Sollentuna. Christoffers första egna lägenhet var- och är fortfarande- 22 kvadratmeter liten och saknar ugn och frys. Men det var ett boende åtminstone, och dagarna bestod nu självfallet till stor del av att ordna och renovera i lägenheten.

Till stor del var juni en tråkig månad med få positiva händelser och mycket regn och kyla. Trettonde juni var dock underbar för då fick jag se Nick Cave And The Bad Seeds live för andra gången i mitt liv. Denna andra gång var dessutom den bästa gången. Och den sista dagen i juni var också riktigt fin: det är dagen då jag fyller år och min älskling Chris gjorde detta till en riktigt bra dag med kinesiskt restaurangbesök och en elgitarr samt Skullcandy-hörlurar i födelsedagspresent. Vädret hade vi också med oss och det var en lycklig Candy som somnade den kvällen. Bästa födelsedagen någonsin, otvekbart!

Läs även andra bloggares åsikter om 2009, bilder, candy, eye-candy, eyecandy, foto, foton, krönika, livshistoria, minnen, nick cave, årskrönika