FILM: Battle Royale
2 kommentarer | Postat 30 maj 2009, kl 18:00 i
Filmer
Battle Royale är en film som utspelar sig i Japan. Regeringen där har tröttnat på att ungdomarna inte respekterar de vuxna och saknar ambition, så de startar projektet Battle Royale, ”BR”. Ett spel där en skolklass väljs ut, placeras på en ö och uppmanas att döda varandra med vilka medel som helst. Den som överlever de andra har vunnit. I filmen är det en niondeklass som valts ut. Våld, dramatik och tillbakablickar avlöser varandra under spännande omständigheter. Filmen är riktigt brutal, inte bara för våldet utan för själva grejen att Battle Royale existerar och att deltagarna ska döda sina klasskamrater. Sin flickvän, sin bästa vän, sin hemliga kärlek. Det är det enda sättet att överleva.
Betyg: 5/5
[Bilden är hämtad från japanesecultfilm.com]
Dagens hat: Fake-vegetarianer.
Inga kommentarer | Postat 27 maj 2009, kl 23:54 i
Vegetarism & djurrätt •
Åsikter & debatter
Jag fick en kommentar i min blogg av en tjej som påstod sig vara vegetarian men unnar sig fisk och kyckling ibland. Jag kommenterade tillbaka och skrev att hon inte kan vara vegetarian om hon unnar sig fisk och kyckling, för vegetarianer äter inget från djurriket. Denna kommentar får jag tillbaka:
Jag har länge tänkt skriva om det här ämnet, men det är inte förrän nu jag fått inspiration till att göra det. För om det är något jag är evinnerligt trött på och verkligen avskyr, så är det när folk som äter fisk och kyckling kallar sig för vegetarianer. För det första är det helt fel. En vegetarian äter inte någonting från djurriket. Varken kött, kyckling, fisk, mjölk eller ägg. En ovo-vegetarian däremot äter ägg. En lakto-vegetarian äter mjölk. Jag själv är ovo-vegetarian. Jag äter dessutom inte gelatin eftersom det är slaktavfall från grisar och kor. Det är en bit som många vegetarianer verkar ”missa” och det stör mig något enormt, för vill man inte äta kokött- varför vill man äta koblod och kosenor? Det är lika mycket död ko det och det är lika mycket slaktat djur som kanske inte behandlats särskilt bra.
Nåja, nu kanske ni undrar vad skillnaden mellan veganer och vegetarianer då är? Skillnaden är att veganer tar avstånd från päls och skinn, medan en vegetarian kan bära skinn utan att för den sakens skull inte ha ”rätt” att kalla sig vegetarian (jag köper dock inte sådana produkter, eftersom jag tycker att det blir dubbelmoral att bära päls men på djuretiska grunder avstå att äta kött). Jag har också upplevt att veganer är mycket petigare med E-nummer och huruvida produkter är djurtestade eller inte. Vegan är en livsstil och inte bara en kosthållning.
De människor som avstår gris och ko, men glatt käkar kyckling och fisk är INTE vegetarianer. De är semi eller demi-vegetarianer, eller pollotarianer. Fake-vegetarianer enligt mig. Semi och demi-vegetarian är ganska nya begrepp, jag vet inte hur länge de funnits, men förut fanns det inget namn för fake-vegetarianerna. Nu gör det de, så snälla rara ni som av någon anledning inte vill äta griskött för att det är syyyynd om grisarna men gärna tuggar kyckling: kalla er för semi-vegetarianer. När ni kallar er för vegetarianer får ni dels vegetarismen att framstå som oseriös, dels skapar ni problem för oss riktiga vegetarianer när vi går på restaurang. Väldigt många kök tror nämligen att det är okej med djur i maten så länge det inte är grisar eller kor. Ni är lika skyldiga till detta som deras bristande kunskap är.
Dessutom: Livsmedelsverket har för en tid sedan varit med och beslutat att mat som innehåller mjölk och ägg inte får kallas för vegetarisk, den måste i sådana fall kallas för lakto-ovo-vegetarisk. Varför skulle en vegetarian kunna äta kyckling och fortfarande kalla sig för vegetarian, om mat inte får märkas som vegetarisk ens om den innehåller mjölk? För den delen tycker jag att det är väldigt motsägelsefullt att, som en del semi-vegetarianer gör, inte äta gris för att grisarna behandlas illa men ändå käka kyckling. Kycklingarna har det inte bra de heller. Faktiskt har kycklingar de sämsta villkoren av alla slaktdjur. Det är bara att ni googlar, eller tittar på den här videon.
Hoppas nu att alla som läser och inte visste om detta har lärt sig något. Främst ni fake-vegetarianer. Och till Marionette: ta inte detta personligt, för det är inte speciellt riktat mot dig, utan mot alla som delar din syn på vegetarism. Din kommentar är bara med för att visa hur ni tänker.
Tyra Banks, bra eller dålig förebild?
8 kommentarer | Postat 27 maj 2009, kl 7:00 i
Åsikter & debatter
Jag har tänkt på det här med Tyra Banks nu den senaste tiden. Väldigt många tjejer tycker att hon är en bra förebild; jag har hört det från människor jag pratat med och läst om det i bloggar. Än så länge har jag inte förstått varför de tycker som de gör, ty personligen ser jag ingenting med Tyra Banks som skriker bra förebild- snarare det motsatta.
De flesta av er kanske har sett Tyra Banks Show. Jag har i alla fall det och det kan vara ett av de sämsta program jag någonsin sett. Tyra himlar med ögonen, gör menande miner och tittar nedlåtande på deltagarna om de berättar någonting som inte överensstämmer med Tyras idealbild av hur en ung tjej ska bete sig. I ett program handlade det om tjejer som har sex i ung ålder, och Tyra betedde sig som om det var något fasansfullt och tjejerna var riktiga slampor. Nu vet jag att programmet är i pryda USA, men ändå. Jag tycker inte att man beter sig så mot människor.
I ett annat program var det skandal att färgade mammor tvingar sina barn att bleka sin hud. Det kan jag hålla med om, men jag kan inte hålla med om att det är det yttersta beviset på att svarta diskrimineras. Det är snarare det yttersta beviset på hur ytlig vår värld är. Varför skulle annars en majoritet av Sveriges kvinnor tillbringa tid i cancerframkallande solarium och stekhet sol för att få den ”perfekta”, bruna solbrännan trots att vi är bleka till naturen?
I ännu ett program var det en tjej som jobbade med porrfilm. Det tyckte Tyra förstås var fruktansvärt och för att tjejen skulle verka så flickaktig och ung som möjligt så att man skulle tycka synd om den förtappade själ hon framställdes som och svälja Tyras hånfullhet med hull och hår, klädde de henne i så söta och småflickiga kläder som möjligt. Ni kan själva se den här tjejens video om programmet på YouTube.
Tyra hade sina moralkakor angående tjejens val av yrke, men frågan är vilken rätt hon har att döma henne? Tyra själv ingår ju i en ytterst tveksam industri- modeindustrin då hon arbetat som modell och leder Top Model! Ett program där hon för övrigt inte verkar ha några som helst problem med att tala om för tjejer att de är för tjocka för modeindustrin och där juryn gladeligen talar om för tjejerna att det inte går för sig att dyka upp i samma outfit två utslagningar i rad. Snacka om att kasta sten i glashus!
Dessutom är Tyra sminkad, stylad och perfekt fixad inför varje program och man ser henne ofta på kraftigt redigerade bilder. Jag har absolut ingenting emot att människor sminkar sig och smink kan vara fantastiskt kul att hålla på med, men alldeles för många unga tjejer känner att de inte kan gå utanför dörren utan smink. Jag själv har haft det problemet att jag inte ens kunde vara hemma utan smink. Så fort jag vaknade sminkade jag mig, på grund av de tvång och den osäkerhet jag hade relaterat till mitt utseende. Visst får Tyra ha smink om hon vill, men jag tycker att hon skulle vara en bättre förebild om hon inte alltid var så otroligt stylad inför varje program. Då kanske unga tjejer skulle känna att det är okej att inte alltid vara perfekt fixad.
Nej, Tyra är verkligen inte någon bra förebild enligt mig. En bra förebild i min värld pysslar inte med hånfulla gester och ord. En bra förebild i min värld står inte och predikar om hur unga tjejer ska bete sig och inte bete sig. Sådant har vi redan alldeles för mycket av i samhället och det om något skapar ännu mer osäkerhet bland unga människor.
- Vad tycker du? Är Tyra Banks en bra förebild?
Bilden kommer från punkypenny.com
FILM: Ice Age
Inga kommentarer | Postat 27 maj 2009, kl 2:29 i
Filmer
Ikväll var andra gången jag såg Ice Age, en animerad film som handlar om en sabeltandad tiger, en mammut och en sengångare som under istiden ska föra en övergiven människobebis till dess familj. Under filmen får man följa deras väg mot målet och de hinder de stöter på under tiden. Filmen innehåller både humor, spänning, vänskap och kärlek. En riktigt bra film för att vara den här typen av animation. Den känns lite Disney-inspirerad ibland, om man tänker Disneys gamla kortfilmer. Sånt gillar jag.
Betyg: 4/5
Läs även andra bloggares åsikter om animerat, candy, eye-candy, eyecandy, film, filmrecensioner, ice age
FILM: Dirty Harry
Inga kommentarer | Postat 27 maj 2009, kl 0:14 i
Filmer
Såg kultfilmen Dirty Harry häromdagen. Varför den är en kultfilm är för mig väldigt svårt att förstå, då jag tycker att den är en av de sämre filmerna jag sett. Men kanske har det med att Clint Eastwood är med att göra? Jag skulle nästan tro det. Den mannen må vara lite småcool, men jag tycker att han är rätt så överskattad. Så cool och bra är han ju inte. Filmen för den delen: vilket trams!
Handlingen är följande: en hård polis i San Fransisco (Clint Eastwood) jagar en seriemördare som slumpmässigt skjuter sina offer från diverse tak i staden. Man får följa arbetet med att sätta dit skytten och detta arbete hyllas på baksidan av fodralet som en bra skildring av polisens arbete. På sjuttitalet kanske det var bra. Idag är det inte det. Idag är det enbart tråkigt, löjligt, klyschigt och överdrivet.
Det roligaste i filmen är när en kvinna skriker hysteriskt och fejkat, och när ögonen på skytten de jagar är enorma. Det får mig att tokskratta. Det tråkiga är dock att jag misstänker att det inte är meningen att det ska vara roligt. Nej, Dirty Harry ser jag aldrig igen och vad min pojkvän, ägaren av filmen, beträffar kommer han att sälja den.
Betyg: 1/5
[Bilden kommer från filmposters.it]
Läs även andra bloggares åsikter om candy, clint eastwood, dirty harry, eye-candy, eyecandy, film, filmrecensioner, kultfilm
Lyckligast i världen.
Inga kommentarer | Postat 26 maj 2009, kl 22:11 i
YUMMY FOR THE TUMMY
Det var en gång en tioårig flicka bosatt i en sömnig tätort i Norrland. Inte särskilt långt från hennes föräldrars hus fanns en kiosk som var rena paradiset för en liten flicka eller pojke. Den var stor, riktigt enorm faktiskt. I kiosken fanns rader och åter rader av lösviktsgodis. Varje lördag fick flickan godis för tjugo kronor. Hennes favorit var de gulsvarta grodorna som var både salta, söta och sura. Men så stängde kiosken och grodorna återfann hon aldrig. Vilken besvikelse för den lilla flickan!
Tolv år senare har flickan blivit stor och lever ekonomiskt sett fattig i Sveriges rikaste kommun Danderyd. En dag går hon in på Ica i Mörby Centrum. Efter att ha handlat det nödvändigaste samt det mindre nödvändiga naturgodis och ben & Jerry’s får flickan syn på något vid kassan: en påse med grodor i regnbågens alla färger. Samma grodor som hon åt tolv år tidigare. Efter ett glädjetjut frågar hon sin pojkvän: ”Snälla Christoffer, kan vi köpoa en påse av de här?” Christoffer säger ja och flickans lycka är total. Hon hoppar upp och ner av glädje på sin väg ut ur affären.
Ibland är livet allt bra vackert, ska ni veta. En påse med ens barndoms favoritgodis får dina ögon att tåras. Det är lycka.
Bajs i trosorna.
Inga kommentarer | Postat 26 maj 2009, kl 20:44 i
En bit Joel
Satt precis på toaletten och bajsade. När jag så skulle torka mig, vilket jag alltid gör med både torrt papper och vatten på pappret för att jag tycker det känns fräschare, kom jag att tänka på en händelse i grundskolan. I min klass gick en tjej som jag lekte med någon gång då och då. Hon pratade någon konstig dialekt från södra Sverige (tyckte jag då, nu kanske jag skulle tycka den var helt icke konstig) och hennes föräldrar var fanatiskt kristna.
Vad nu det har med saken att göra. Det som har med saken att göra är att en gång när vi hade idrott och bytte om, lade hon upp sina trosor på den där träbänken. Och hon gjorde det med insidan synlig. Hennes trosor var gröna och i dem fanns någonting som inte kunde vara någonting annat än en fläck med bajs. Efter det vågade jag aldrig vara med henne igen.
Varför jag berättar det här är för att jag 1) satt på toaletten och bajsade, 2) tänkte på folk som inte torkar sig ordentligt i röven & 3) hade gröna trosor på mig. Men eftersom jag ändå är igång: torka er ORDENTLIGT i röven, människor! Man vill ju inte att det ska gå som i den här vitsen då det hettar till.
Bide vore verkligen en bra idé.
[Bilden kommer från arikiart.com]
Ja ä int bitter!
Inga kommentarer | Postat 24 maj 2009, kl 23:53 i
That's so Candy!
Pojkvännens familj hade varit på Skansen idag. När de kom hem berättade modern att lemurerna var så hemska: de sparkade på sina ungar och slet ihjäl sin mat kycklingarna. Mitt svar:
”Ja, men vadå? Det är väl ingen större skillnad på lemurer och människor! En del föräldrar slår och sparkar sina barn och de sliter bort kött från kycklingklubbor med sina bara tänder.”
Jag är inte alls bitter. Nej då. Det är väl roligt att slå sina barn. Det är väl roligt att äta döda djur, speciellt kycklingar som har det så hiiiimla bra på slakterierna. Bäst av alla slaktdjur tror jag allt!
JA Ä INT BITTER ALLS!!!!!11
[Bilden tog jag på Skansen förra veckans fredag...]
Läs även andra bloggares åsikter om barnmisshandel, bitter, bitterhet, bittersim, candy, eye-candy, eyecandy, lemurer, skansen
Söt pojkvän.
Inga kommentarer | Postat 24 maj 2009, kl 23:07 i
Kärlek é stark
Ibland känner jag mig väldigt otillräcklig både på utsidan och insidan. När det gäller utsidan blir jag lätt avundsjuk på tjejer som jag tycker ser mycket bättre ut än mig, och för ett tag sedan fick jag en crush på vackra Emily Browning. Konversationen som utspelade sig mellan mig och min pojkvän var följande:
Jag: ”Jag blev lite irriterad för att tjejen i filmen (Emily) var så oförskämt söt.”
Chris: ”Men du är också söt.”
Jag: ”Men jag skulle vilja vara lika så där söt som andra.”
Chris: ”Så du vill vara mindre söt?”
Snacka om att vända på tankarna. Den pojken kan verkligen få mig på gott humör, ska ni veta!
Läs även andra bloggares åsikter om candy, emily browning, eye-candy, eyecandy, kärlek, optimism, pojkvän, självkänsla, utseende
Some people never change.
Inga kommentarer | Postat 24 maj 2009, kl 13:12 i
En bit Joel •
Tänkt & känt
Det finns två personer just nu som jag gärna skulle slippa för all framtid. Två personer som får mitt tålamod att tryta, för att de aldrig förändras. Person ett för att jag trodde att jag gjorde något bra för denne, jag trodde att jag var hjälpsam och att jag redde ut vissa frågetecken, men det har visat sig att det var jävligt dumt gjort för mycket vill alltid ha mer och frågetecknen är bara fler. Ta, ta, ta och aldrig ge. Herre djävulen! Man kan inte komma krypandes när allt tycks vara över, när människor tycks må bättre än de gjorde när man slutade bry sig om dem. Tro fan inte att det är över. Du kommer att bli grymt besviken om du tror att det är över. Du kommer också att bli grymt besviken om du tror att du inte har eller hade någonting med saken att göra. Om du tror att du alltid handlade fläckfritt för sorry, darling, det gjorde du inte.
Person två handlar inte heller fläckfritt och har ALDRIG NÅGONSIN gjort det. Jag är grymt jävla trött på att sitta och förklara helt självklara saker för den här människan. Att höra denne låtsas som om den inte hade någon aning. Att försöka få in i personens huvud att man bara inte gör vissa saker, att allt inte kan förklaras med närmast liggande hittepåproblem och att allting inte är svart eller vitt. Jag skulle nästan vilja påstå att jag hatar den här människan. Ja, faktum är att jag gör det. Förhoppningsvis behöver jag inte stå ut med den så länge till. Så darling: du har fett mycket skuld i det hela, du är ingen ängel och inget helgon. Du är den största boven i hela dramat. Det ska bli så jävla skönt att inte behöva träffa på dig titt som tätt ska du veta.
Vad säger man? Jo, man säger: STICK DU STYGGA SPÖKE, FÖR DU FINNS INTE.
