Just nu pågår ännu ett av dessa ack så populära bloggbråk på det stora vida nätet. Linda Skugge tycker inte att Ebba von Sydow är en bra representant för 2,6-miljonersklubben eftersom hon ”är ung, inte har barn och lever ett låtsasliv på Stureplan”.

Jag gillar varken Ebba eller Linda. Jag tycker att båda är tramsiga, och Linda… vad är grejen med Linda Skugge?! Jo, jag gillade henne också. När jag var 14. Sen insåg jag att det verkar som om hon bara vill klaga på första bästa hon kan klaga på, och att om man vill ha en feministisk förebild finns det förmodligen ett gäng vettigare brudar att se upp till.

Jag gillar inte Stureplan heller- jag ser det som Stockholms skamfläck. Men vad är det som säger att Ebba inte kan vara stressad trots att hon hänger där? Herre Gud vad trött jag är på folk runt 30 som tror att bara för att de uppnått denna ”aktningsvärda ålder” har de rätt när de uttalar sig om vad som är riktiga problem och vad som inte är det. Jag citerar Linda här nedan:

”Alla kvinnor som har massor av barn och som sköter hem, hus, en massa barn och jobbar är faktiskt lite bättre än de som inte har några barn och som kan sitta på kafé och slösa bort sin tid.”

Jag undrar varför folk alltid ska jämföra och värdera och jag undrar hur Linda har mage att uttala sig på sättet att arbetande flerbarnsmammor är bättre. Jag trodde att alla är lika mycket värda?! Som psykiskt sjuk upplever jag dessutom ofta att främst psykvården och psykiskt sjuka själva rangordnar och kategoriserar psykisk ohälsa. Vissa sjukdomar är värda mer än andra, har man inte legat inne ska man inte klaga, om man ”bara hetsäter” är det inte så allvarligt för man hade ju faktiskt kunnat ha anorexi, osv.

Vad krävs det för att folk inser att man inte kan jämföra stress eller psykisk ohälsa, eller hälsa alls, på det sättet? Alla stressar över olika saker, alla upplever stress olika och det finns så många olika psykiska sjukdomar och störningar. Att påstå att det ena skulle vara värre än det andra är bara korkat och egoistiskt. Enligt min mening är det bara självupptagna martyrer som utgår från att de mår sämre än alla andra. Jag tror inte ens att man mår bättre av att tänka som de gör, åtminstone inte i längden. Det måste ju vara väldigt jobbigt att hela tiden utgå från att man lider så otroligt mycket jämfört med andra.

Kommentar: Jävlar vad irriterad jag blev när jag läste det där. Jag tycker fortfarande att det är dumt. Det är så himla tröttsamt med folk som tävlar om vem som har det värst.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggbråk, candy, ebba von sydow, eye-candy, eyecandy, lidande, linda skugge, stress